Den värsta dagen i mitt liv.

Ett halvt år har idag gått sedan jag fick samtalet då jag trodde att jag förlorat min yngsta bror. 
Det är en dag och en tid jag försöker förtränga men som hemsöker mig när jag är ensam. 

Jag, Marcus och några kompisar hade precis fiskat. Det var en underbar sommardag och allt kändes verkligen underbart. Påväg mot bilen så ringer pappa, jag minns vad han sa ordagrant "Matthew har varit med i en allvarlig trafikolycka, vi är påväg till sjukhuset i polisbilen nu". Jag trodde hela min värld skulle rasa. Orden gick rakt in i hjärtat och jag bröt ihop direkt, jag satte mig på huk på marken. Jag hörde hur pappa höll sig stark från andra sidan luren, han är hela familjens klippa som man kan luta sig mot. 

En av kompisarna körde och plockade upp min bror och körde oss till sjukhuset. Vi sprang in på akuten och ville träffa Matthew men han höll på att bli behandlad, vi blev hänvisade till ett privat vänterum. Ingen kunde svara på om Matthew levde, ingen visste. En sjukhuspräst kom för att stötta oss, då trodde vi att han gått bort.. I väntan på läkaren satt vi helt tysta.

Han kom till sist och sa att Matthew skulle få åka ner till Lund för att få bästa möjliga vård. Han levde alltså än, men ingen visste om han skulle överleva.

Jag, mamma och pappa körde ner till Lund den kvällen. Jag sov nog 2 timmar totalt under natten, och det i en fåtölj. Vi fick veta att Matthew levde och var stabil för tillfället, men det med maskin som hjälpte honom att andas, slangar överallt, sövd och även medvetslös.

Djupt medvetslös. Det var inte förrän dagar efter vi fick veta att det de pratar om är koma. Då trodde vi att han aldrig skulle vakna, och det visste inte läkarna heller. Han var tvungen att försöka väckas snart för att inte få bestående problem om han nu vaknar. Men hans kropp var för skadad och svag.

Detta var den värsta tiden i mitt liv och jag önskar ingen i världen att få gå igenom samma sak för en närstående.

Jag är så otroligt tacksam för att han är så otroligt stark, min älskade lillebror, och lurade döden. Nu försöker han komma ur rullstolen, går i skolan och har och jobbar fortfarande otroligt hårt! 

Amanda 

Kommentarer:

1 Hannah:

Fint skrivet ❤️🙏 Love u

2 sandra:

varm kram!

Kommentera här: